Simply kat

Torsdag

Vi är i Yaounde, Kameruns huvudstad. Vi körde hit i tisdags och på vägen stannade vi för nyskalad kokosnöt, solvarma apelsiner och annat smått och gott. Vi blev välkomnade i Yaounde av Severins yngsta syster. Vi har nu sovit hos henne i två nätter. Hon har en riktig liten prinsessa till dotter och det blir mycket skratt med lilltjejen trots att vi inte pratar samma språk.

Dagen innan vi körde hit såg vi bland annat på fotboll  vid garaget där Severin fixat sin bil. Snacka om att jag får uppleva äkta afrikansk liv här. Vi satt på en liten ”pub”  och drack ljummen öl för att se när Kamerun spelade. Våra sittplatser var helt enklet ute på trottoaren 10 meter från en minitv! Kul att uppleva trots att jag inte såg så mycket. Spelar ingen roll för Kamerun förlorade i alla fall.

Här i Yaounde är det lite kyligare på  förmiddagen och kvällen. Men det innebär inte att dagstemperaturen på 32 grader kändes lindrig idag! Jag rinner bort.. Däremot känns staden mycket trevligare än Douala. Här finns det stadstrafik (riktiga bussar!). Det finns också en massa  stora byggnader som kostat mycket pengar att bygga! Inte för att det är bussar och byggnader som gör staden trevligare. Det känns bara som att man får lite mer space och luft här!

Igår var vi ute och gick utan mål. Vi strosade i sakta mak längs afrikas röda jordvägar och njöt av att komma ut på ”landsbygden” ett slag. För så fort man kommer ut ut stadskärnan så kan man tro att man befinner sig ute på landet. Det var lugnt och stilla och så skönt att få använda benen utan att svettas floder!

Att bo hos Severins syster innebär lite annorlunda leverne än vad jag är van vid. I går morse fick jag tvätta mig med vatten ur en balja istället för att ta en dusch och varje gång jag går på toa får jag ösa i vatten istället för att spola. Jag blir tokig på att aldrig få in svungen så att det sista toapappret försvinner. Det gungar som tillbaka ut igen. Så Severin får komma och ösa i vatten på rätt sätt varje gång jag varit i farten!  Men jag fortsätter kämpa. Inatt blev jag lite nödig och när jag skulle på toa kilade en mus över fötterna på mig! Vi tog en liten dans i hallen och sen var den borta.

Idag har vi varit ute exakt hela dagen! Vi skulle besikitiga bilen så att vi slipper jobbiga poliser. Det tog en himla tid att ta sig igenom trafikstockningen på vägen dit. Sen ville besiktningsmannen ha en liten ”gåva” för att bilen skulle bli godkänd. Detta mest troligt för att vita kattis var med. Så vi fick snigla oss igenom trafikstockningen till en bankomat och sen snigla oss tillbaka. Det roliga är att vi först försökte med 4 Euro och det gick han inte med på.  Så när vi kom tillbaka med lokal valuta fick han i slutänden samma belopp! Och det lade vi säkert en timme på!

Efter besiktiningen åkte vi på två olika marknader. Den ena marknadsplatsen är i ett hus, byggt som ett parkeringshus. Så man strosar upp, upp, upp i en serpentin.Tydligen var det ”the central market” och alla är utformade på samma sätt över hela Kamerun. Ganska kul! Andra marknadsplatsen var så bäst! Massa tyger (Kitenge Miamoja) som lilla Kat kunde shoppa loss ibland. Jag köpte 3 olika tyger och en apelsin. Efter marknaden fick jag se skolan där Severin gick när han var typ 18. Den var riktigt fin.

Nu har vi äntligen kommit tillbaka hem. Det är varmt innomhus så jag fortsätter svettas. Men vi slappar i alla fall. Severin gjorde avokadosallad åt mig och det var så gott! Hans syster har tvättat våra kläder och bäddat vår säng så fint. Hon är så fin. Lilla prinsessan sover i sin rosa baddräkt med vollanger på soffan. Severin svettas han också så han utför en liten striptease. Syster och hennes manliga vän sitter och pratar. På TV är det fotboll.

Tisdag

Livet är underbart! Efter Yaounde körde vi till Severins pappas by. Byn där Severin stammar ifrån. Det var hur vackert som helst och vädret var överkomligt. Torrt och varmt på dagen men svalt och skönt på morgon och kväll. Vi hälsade på en massa släkt och jag fick se vart barndomens semestrar tillbringades. Det var väl väl de många timmarna i bilen för att få se! På väg till Douala passerade vi makalösa vyer. I Douala övernattade vi bara för att i söndags köra till Kribi i söder. Där är vi nu och därför är livet underbart. Vi har äntligen semester tillsammans. Skrutt har aldrig varit här så vi upptäcker med stora ögon tillsammans. Vi bor på ett litet hotell med Atlanten utanför vårt fönster. Det är inte ens 5 meter till havet. Här leker vågorna och det är underbart att sköljas med i skummet! Vattnet har perfekt temperatur. Det är inte ens kallt innan jag doppat mig. Plums i bara! Solen är precis lagom varm och det blåser hela tiden sköna brisar. Kribi är en liten och mysig stad. Folket verkar trevligt (jag fattar ju aldrig vad de säger men det verkar som om de är det) och det är skön rytm på gatorna.  Vi har varit här två nätter och har två nätter kvar. Och det gäller att vi njuter för sedan bär det av mot stekheta Douala för att bekräfta mina flygbiljetter hem, lämna in tyg hos skräddaren, besöka en resebyrå och en massa krims krams. Severin har lovat att vi ska åka till Limbe en gång till innan jag åker hem men ändå känns söndagen obehagligt nära...

Jag vet inte om mina tidigare inlägg har verkat gnälliga men faktum är att det har varit tufft. Värmen är olidlig och det har varit riktigt jobbigt vissa stunder. Att inte förstå språket men ändå sitta med i långa samtal kan vara oändligt långtråkigt. Ändå så ångrar jag inte en sekund av min resa (kanske mitt bortskämda gnäll som Seve har fått stå ut med). Jag har fått se så mycket av Kamerun och det liv som min skrutt är van vid att leva. Jag har sett vart han vuxit upp, jag har träffat hans familj och jag kommer i framtiden kunna få verkliga bilder när han pratar om Kamerun. Jag är så oerhört tacksam över att få vara här och dela detta med honom. Dessutom är det så skönt att veta att Kribi finns och att vi är fötjusta i det båda två. Då finns det alltid möjlighet för retreat när vi åker hit igen. Vad är ett liv utan närhet till havet?

Torsdag

Maken till lång resa har jag aldrig varit med om! När vi mellanlandade i Rom kändes det som att vi borde vara i Addis. Sen mellan Rom och Addis sov jag typ hela vägen! Från Addis Abeba hade jag runt 5 timmar till Douala i Kamerun. Det blev en överraskning att mellanlanda i Malabo som jag inte ens visste vilket land det låg i! Nu vet jag, men ni nyfikna får slå upp det själva. Trost att jag sov större delen av resan så kändes det som att vara vakumförpackad i ett dygn. Inte nice.

I Doula möttes jag av en fallfärdig flygplats och inte någon ville hjälpa mig! Inte ens när jag bad om hjälp fick jag dirrektioner. Så det var bara att ställa mig i alla köer jag såg! Sen såg jag honom, bara några meter bort. Där stod han och räckte ut tungan åt mig! Underbara varelse.  Det var en lustig känsla att träffas. Det var inte det där galna hoppet upp i hans famn som jag fantiserat om. Det var inte en massa tårar. Det var bara... Som vanligt. Så tryggt, så självklart , så faktastiskt underbart.

Douala kallas i guideböcker för Afrikas armhåla, och det är inget annat än sant. Jag som typ aldrig lyckas få till en svettdroppe, svettas här floder. Kläderna går att vrida ur, ansiktet droppar och illa luktar jag. Och det är inte bara jag som luktar svett... Det är en hektiskt stad med bilar och vespor som kör som idioter.  Man kan nästan tro att det är avgaser som gör att det aldrig går att se himlen här. På alla bilder jag har sett av Kamerun så är det mulet eller disigt och än har jag inte sett någon blå himmel. För mig innebär mulet att det inte är så varmt. Men ack vad jag mig bedrog! Ja, Douala är hektiskt, gigantiskt och lukatr illa. Men jag gillart! Skulle nog inte vilja bo här men i mina dagar tre så har jag inte upplevt något dåliigt. När jag slår upp badrumsfönstret på morgonen slår doften av Afrika emot mig och jag känner mig hemma.

Vad har jag gjort förrutom att svettas då? Hmmm få se nu. Jag landade i tisdags och min grabb mötte upp mig. Tillsammans åkte vi till ett litet guesthouse där han hyrt rum för tre nätter. Det är runt, högt och laxrosa. Första dagen spenderade jag mest tillsammans med min bästa vän AC på rummet. Severin var ute på en massa ärenden. Shoppade åt mig, kollade till sin bil som är på verkstan, körde syster hit och dit. På kvällen tog vi en raggarrunda. Jag fick mat på en restaurang som kunde leverera något som i alla fall inte innehöll kött, fisk eller fågel. Det kommer nog blir svårt med maten här.

Igår onsdag  var väl första riktiga dagen.  Den bestod av att sitta i bilen och åka fram och tillbaka. Hämta lille brorsonen, hämta syster,  åka till hamnen för att hämta dokument, åka till verkstan och ja jag vet inte allt. Men det är inte tråkigt. Det händer så mycket utanför fönsteret och det finns så mycket att se på. Som galningen son drog ner byxkorna och daskade sig på snoppen mitt ute på gatan.

Brorsonen är tre år och himla söt. Vi förstår inte ett ljud av varandra men det funkar bra ändå. Och pussar får jag! Storasyster verkar fin hon också. Känns som att jag känner henne sen förrut. Men lite blyg är jag, speciellt när alla pratar franska. Det är lite jobbigt när jag förstår att folk pratar om mig utan att förstå vad de säger. Men av Severins blickar är det bara fina ord. Och ni kan tro att folk tittar på vitingen i stan! Shit pommes.

Efter allt flängande i bilen åkte vi ner till havet och tog en öl i havsbrisen. Det var inte direkt en badplats men vad skönt det var i vinden!

Severin fick stå för middagen igår, avokadosallad som jag längtat så efter. Vi åkte till marknaden och köpte avokado som såg ut som päron. På marknaden hade vi en personlig bärpojke som fick bära vår avokado, solmogen annanas och papaya. Var finns de pojkarna när man shoppar på stan?

Vid tiotiden hade Severin slocknat och jag strax därefter.

Nu ligger jag i sängen och skriver i mina laxrosa lakan. Klockan är 07.40 och Severin kör sin syster till jobbet och brorson till dagis. Jag lider av stort högeröga, tror det är en mygga som varit i farten. Det är svullet och rött men själva ögat är fint, alltså det är bara huden som jävlas. Hoppas det går över.  Ligger och funderar om annanasen som Severin skalade igårkväll är ätbar. Den ligger i en kastrull med lock. Lite skeptisk. Nej jag väntar nog på yoghurten som kommer snart.

Idag blir det Limbe och stranden om bara bilen blir klar. Det är någon i hamnen (han har fraktat den hit från Sverige) som har demolerat hela sidan. Och eftersom det här är Afrika får han stå för kostnaden själv. Vad som än händer idag så kommer det bli en fin dag, för vi är tillsammans. Äntligen!

Måndag

Så i torsdags bar det av till Limbe. Vi hamnade i trafikstockning och råkade ut för korrupta poliser men sen eftermiddag var vi där. Sanden är svart från lava och fin som silke, dock ingen strand att ligga på. Havet var kristallklart men på grund av den svarta bottnen såg man inte mycket. En annorlunda upplevelse. Och jag fick klart för mig att Atlanten faktiskt kan vara varm. Det är en massa afrikansk fotboll på tv nu och just i torsdags spelade Kamerun. Så det blev inte så mycket blöta kroppar i havet utan vi satt och tittade på fotboll i restaurangen. Jag fick dock känna av havsbrisen. På kvällen tog vi in på ett sunkhotell och jag sov inte en blund för AC:n brummade som en traktor. Men det var billigt! Och Severin fick bilen tvättad på morgonen.  På fredagen åkte vi till playan igen. På vägen stannade vi vid ett ställe där det runnit lava ut över vägen efter ett vulkanutbrott 1999 (tror jag). Tänk att den bara har plöjt allt i sin väg... Resten av dagen spenderades med promenader i vattenbrynet, plask och lek. På eftermiddagen gick vi på marknad. Kvällen blev en smula berusad, det är inte mycket jag tål i värmen! Vi bodde på ett mycket bättre hotell den här gången. AC:n behövde inte ens vara på för det fanns myggnätt och havsbrisen var underbar.

I lördags åkte vi till byn där Severin vuxit upp. Vi träffade en massa människor som han känner och mötte leenden vart vi än gick. Vi gick även in en snabb sväng i skruttens hus som just nu är uthyrt. Det var nog det viktigaste för mig på hela resan, att få se hans by och få en glimt av hans barndom.  När vi satt hemma hos hans kusin tittade vi på foton och jag fick se ett familjekort med Severins syskon och föäldrar. Då började jag nästan gråta... Kusinen hade inrett typiskt afrikanskt med en massa plastblommor och tyger med spets i överflöd. Jag fattar inte. Tur att jag får stå för inredningen hemma!  Efter Severins by åkte vi till Buea och träffade där hans systerson som går på internatskola. Så liten och söt! Ville bara ta med honom hem. Buea är kallare än Douala och Limbe. Det var såååå skönt att kunna ta på mig en tunn tröja på kvällen och känna att jag frös lite. Och på natten frös jag ordentligt. Jag tror skrutten också frös för det var en konstant kamp om lakanet fram tills jag gick upp och hämtade en filt.

Igår träffade vi en kompis som normalt sett bor i Västerås men nu var hemma i Kamerun. Det var kul att träffa någon som jag faktiskt kände igen! Vi snackade några timmar och drack lite vin. Så när vi väl var hemma i Douala igen satte vinet fart på magen och jag fick snällt stanna hemma på rummet när Seve åkte till syster och sedan tittade på en biljardturnering där massor av hans vänner spelade. Klockan tio igårkväll kom han tillbaka och ryckte upp mig ur sängen. Han tyckte det var nog med magproblem och drog med mig ut för att träffa hans vänner.

Idag var planen att åka till Yaounde där hans andra syster bor. Vi sov dock lite för länge så det blir nog imorgon. Spelar inte så stor roll! Severin har istället ägnat förmiddagen åt att tvätta sina kläder med mig på en stol vid sidan om. Mamma tycker jag ska vara rädd om en karl som kan tvätta sina kläder för hand. Det är bara det att han längtar efter att ta på sig nytvättade kläder som JAG har tvättat.

Nu är skrutten nere och tvättar bilen och sen äntligen kan han ta sig en dush. Vi är alltså hos syster just nu. Sen när Severin är klar blir det en del ärenden gällande bilen. Och så ska jag träffa en kvinna på en resebyrå. Vi ska även till posten och efterlysa ett paket med julklappar som jag skickade hit i november.

Jag har fortfarande inte sett en blå himmel och det är faktiskt ganska tufft. Jag visste inte att jag var så beroenden av den. Men det är väl för att jag är svensk och blå himmel innebär fint väder för oss. Här är det kokhett utan blå himmel.

Om lite mindre an tre timmar sa bar det ivag med buss till Nungwi. Inte manga vet attjag kommer sa jag ska rusa till mitt gamla jobb och halsa pa alla! Jag ska dessutom begara en valbehovlig massage av dem. Jag tror nagon nerv har kommit i klam i nacken sa det gor ont i hela brostet, axlar och huvud nar jag tar djupa andetag eller gor vissa rorelser.

I forrgar var vi pa stadsvandring och sedan akte vi ut till Prison Island. Stadsvandringen var mycket battre an tidigare ar. Tyvarr sa tyckte gasterna att han inte var sarskillt bra alls. Mamma, det ar han med de langa ogonfransarna! Pa eftermiddagen akte vi ut till Prison Island. Det regnade lite och var mulet. Men vattnet var varm och de som fick snorkla gjorde det! De stora landskoldpaddorna var hungriga som vanligt och blev matade av oss. Pa kvallen gick vi till en riktigt fin lokalagd restaurang. Den lag mitt inne bland de vittrade stenhusen och bestod av en stor traveranda i olika plan. Green garden hette restaurangen och jag rekomenderar den varmt. Tyvarr serverade de inte alkohol och jag fick en rejal kanga av mina resenarer!

Igar akte vi pa kryddtur men inte till min alskade Big Body Spice Farm. Men gasterna tyckte att guiden var riktigt bra (jag vet att han inte ar bast :)). Det borjade halla ner regn nar vi var dar sa vi var ganska leriga nar vi satte oss i bussen igen. Pa eftermiddagen akte vi till Jozani Forest for att titta pa apor, "regnskog" och mangrove trasken. Det ar riktigt harlig natur dar. Nar vi kom tillbaka till Stone Town sprang jag och de yngre i gruppen upp till Africa House for att se solnedgangen. Det var moln vid horisonten en min pina colada men farsk kokosnot var supergod! Efter drinken at jag och 9 till ur gruppen pa Archipelago. De alskade maten och sa att det var den basta hittills! De serverar inte heller alkohol sa han som gav mig kangan gick till Livingstone med sin fru, ensamma. Resten foljde med mig (inte de yngre). VAr underbart att dricka en latte efter maten igar. Me like Archipelago! Efter middagen kom Warren och Saidi (Big Body) och hamtade mig. Vi drog till en lokal bar for nagon Savanna och lite ol. Warren som korde bilen fastnade i en korrupt poliskontroll och det tog en satans tid innan vi kom ivag igen. De ville ha hans korkort vilket han inte hade med sig. Men han klarade sig undan till och med utan muta! Kom i sang vid 00.30, senaste natten hittills.

Nu ska jag ga pa en snabb shoppingrunda och sedan ga till Archipelago igen for en kaffe innan vi aker upp till Nungwi.

La Fleur, min skrutt ar nu i Kongo och funderar pa att komma hit och halsa pa mig. Tyvarr ar det svindyrt (typ 10 000 kr) eller sa kan han ta buss till gransen pa Kongo men da blir det laaaaanga och farliga timmar pa afrikanska vagar. Jobbigt. Men kanske han hinner hem till jul. Hoppas!

Miamoja: Jag kommer snart leverera paketet och korten. Men vart var det jag skulle hamta ditt paket? Jag ska forsoka knola ner nagot(n) du tycker om i vaskan pa vagen hem.

kram pa er alla!