Imorgon hem
Torsdag
Vi är i Yaounde, Kameruns huvudstad. Vi körde hit i tisdags och på vägen stannade vi för nyskalad kokosnöt, solvarma apelsiner och annat smått och gott. Vi blev välkomnade i Yaounde av Severins yngsta syster. Vi har nu sovit hos henne i två nätter. Hon har en riktig liten prinsessa till dotter och det blir mycket skratt med lilltjejen trots att vi inte pratar samma språk.
Dagen innan vi körde hit såg vi bland annat på fotboll vid garaget där Severin fixat sin bil. Snacka om att jag får uppleva äkta afrikansk liv här. Vi satt på en liten ”pub” och drack ljummen öl för att se när Kamerun spelade. Våra sittplatser var helt enklet ute på trottoaren 10 meter från en minitv! Kul att uppleva trots att jag inte såg så mycket. Spelar ingen roll för Kamerun förlorade i alla fall.
Här i Yaounde är det lite kyligare på förmiddagen och kvällen. Men det innebär inte att dagstemperaturen på 32 grader kändes lindrig idag! Jag rinner bort.. Däremot känns staden mycket trevligare än Douala. Här finns det stadstrafik (riktiga bussar!). Det finns också en massa stora byggnader som kostat mycket pengar att bygga! Inte för att det är bussar och byggnader som gör staden trevligare. Det känns bara som att man får lite mer space och luft här!
Igår var vi ute och gick utan mål. Vi strosade i sakta mak längs afrikas röda jordvägar och njöt av att komma ut på ”landsbygden” ett slag. För så fort man kommer ut ut stadskärnan så kan man tro att man befinner sig ute på landet. Det var lugnt och stilla och så skönt att få använda benen utan att svettas floder!
Att bo hos Severins syster innebär lite annorlunda leverne än vad jag är van vid. I går morse fick jag tvätta mig med vatten ur en balja istället för att ta en dusch och varje gång jag går på toa får jag ösa i vatten istället för att spola. Jag blir tokig på att aldrig få in svungen så att det sista toapappret försvinner. Det gungar som tillbaka ut igen. Så Severin får komma och ösa i vatten på rätt sätt varje gång jag varit i farten! Men jag fortsätter kämpa. Inatt blev jag lite nödig och när jag skulle på toa kilade en mus över fötterna på mig! Vi tog en liten dans i hallen och sen var den borta.
Idag har vi varit ute exakt hela dagen! Vi skulle besikitiga bilen så att vi slipper jobbiga poliser. Det tog en himla tid att ta sig igenom trafikstockningen på vägen dit. Sen ville besiktningsmannen ha en liten ”gåva” för att bilen skulle bli godkänd. Detta mest troligt för att vita kattis var med. Så vi fick snigla oss igenom trafikstockningen till en bankomat och sen snigla oss tillbaka. Det roliga är att vi först försökte med 4 Euro och det gick han inte med på. Så när vi kom tillbaka med lokal valuta fick han i slutänden samma belopp! Och det lade vi säkert en timme på!
Efter besiktiningen åkte vi på två olika marknader. Den ena marknadsplatsen är i ett hus, byggt som ett parkeringshus. Så man strosar upp, upp, upp i en serpentin.Tydligen var det ”the central market” och alla är utformade på samma sätt över hela Kamerun. Ganska kul! Andra marknadsplatsen var så bäst! Massa tyger (Kitenge Miamoja) som lilla Kat kunde shoppa loss ibland. Jag köpte 3 olika tyger och en apelsin. Efter marknaden fick jag se skolan där Severin gick när han var typ 18. Den var riktigt fin.
Nu har vi äntligen kommit tillbaka hem. Det är varmt innomhus så jag fortsätter svettas. Men vi slappar i alla fall. Severin gjorde avokadosallad åt mig och det var så gott! Hans syster har tvättat våra kläder och bäddat vår säng så fint. Hon är så fin. Lilla prinsessan sover i sin rosa baddräkt med vollanger på soffan. Severin svettas han också så han utför en liten striptease. Syster och hennes manliga vän sitter och pratar. På TV är det fotboll.
Tisdag
Livet är underbart! Efter Yaounde körde vi till Severins pappas by. Byn där Severin stammar ifrån. Det var hur vackert som helst och vädret var överkomligt. Torrt och varmt på dagen men svalt och skönt på morgon och kväll. Vi hälsade på en massa släkt och jag fick se vart barndomens semestrar tillbringades. Det var väl väl de många timmarna i bilen för att få se! På väg till Douala passerade vi makalösa vyer. I Douala övernattade vi bara för att i söndags köra till Kribi i söder. Där är vi nu och därför är livet underbart. Vi har äntligen semester tillsammans. Skrutt har aldrig varit här så vi upptäcker med stora ögon tillsammans. Vi bor på ett litet hotell med Atlanten utanför vårt fönster. Det är inte ens 5 meter till havet. Här leker vågorna och det är underbart att sköljas med i skummet! Vattnet har perfekt temperatur. Det är inte ens kallt innan jag doppat mig. Plums i bara! Solen är precis lagom varm och det blåser hela tiden sköna brisar. Kribi är en liten och mysig stad. Folket verkar trevligt (jag fattar ju aldrig vad de säger men det verkar som om de är det) och det är skön rytm på gatorna. Vi har varit här två nätter och har två nätter kvar. Och det gäller att vi njuter för sedan bär det av mot stekheta Douala för att bekräfta mina flygbiljetter hem, lämna in tyg hos skräddaren, besöka en resebyrå och en massa krims krams. Severin har lovat att vi ska åka till Limbe en gång till innan jag åker hem men ändå känns söndagen obehagligt nära...
Jag vet inte om mina tidigare inlägg har verkat gnälliga men faktum är att det har varit tufft. Värmen är olidlig och det har varit riktigt jobbigt vissa stunder. Att inte förstå språket men ändå sitta med i långa samtal kan vara oändligt långtråkigt. Ändå så ångrar jag inte en sekund av min resa (kanske mitt bortskämda gnäll som Seve har fått stå ut med). Jag har fått se så mycket av Kamerun och det liv som min skrutt är van vid att leva. Jag har sett vart han vuxit upp, jag har träffat hans familj och jag kommer i framtiden kunna få verkliga bilder när han pratar om Kamerun. Jag är så oerhört tacksam över att få vara här och dela detta med honom. Dessutom är det så skönt att veta att Kribi finns och att vi är fötjusta i det båda två. Då finns det alltid möjlighet för retreat när vi åker hit igen. Vad är ett liv utan närhet till havet?
