skamvrån
Jag har altid varit av den åsikt att man ska se konsekvenserna av sitt handlande. Gör man något bra leder det ju till något positivt och gör man något mindre bra så leder det till något som kanske inte alls är lika roligt. Exempelvis får Milian klättra där han vill. Trillar han så trillar han och då har han lärt sig något i direkt anknytning till det han har gjort. Givetvis bedömer jag riskerna de gånger jag hinner med i svängarna, vill ju inte att han ska slå ihjäl sig!. Milian trillar dock sällan, utan har väldigt bra koll på sin kropp och verkar vara bra på att avgöra vad han klarar av. Learning by doing typ.
Ibland finns det dock tillfällen då konsekvenserna inte alls är lika självklara och där konsekvenserna inte berör Milian ett skvatt. Som i morse. Milian började riva ner tapeter från väggarna. Nu är detta i ett rum som inte är färdigrenoverat och han har tidigare fått vara med och hjälpa till att riva tapeterna i just detta rum. Det är nu som jag ser mina konsekvenser av att han tidigare fått vara med och jag har tagit lärdom av det. Ändå, så är det så att om jag eller hans pappa säger ifrån så tycker jag att han ska lyssna. Jag sa till honom flera gånger att han inte får riva mer tapeter. Jag vet att han förstod men gick ändå tillbaka till väggen för att riva mer. Jag lyfte då upp honom och var på väg att sätta honom i spjälsängen, kom på mig själv att det är något jag absolut inte vill göra. Hans säng ska aldrig vara ett straff utan hans trygga plats där han kan gosa och sova gott. Att han dessutom kan ta sig ur spjälsängen blir ju som att sätta ungen i fängelse. Så jag vände på klacken och satte honom på madrassen som vi har i hans rum (ingen sovplats). Där sa jag åt honom att stanna och förklarade varför. Han verkade fatta galoppen och jag sa att han fick komma. Han sprang direkt fram till tapeten och rev med bus i blicken. Madrassen igen. Vänta. Vänta. Ok, bra, det räcker så. Han gick fram till tapeten, pekade på den och sa "aj aj".
Vad jag gjorde var att praktiskt taget sätta Milian i skamvrån eller det moderna uttrycket time out. Inget som jag förespråkar och inte ett sätt som jag vill hantera mitt barn.
Vad tycker du att jag skulle ha gjort istället?
Ibland finns det dock tillfällen då konsekvenserna inte alls är lika självklara och där konsekvenserna inte berör Milian ett skvatt. Som i morse. Milian började riva ner tapeter från väggarna. Nu är detta i ett rum som inte är färdigrenoverat och han har tidigare fått vara med och hjälpa till att riva tapeterna i just detta rum. Det är nu som jag ser mina konsekvenser av att han tidigare fått vara med och jag har tagit lärdom av det. Ändå, så är det så att om jag eller hans pappa säger ifrån så tycker jag att han ska lyssna. Jag sa till honom flera gånger att han inte får riva mer tapeter. Jag vet att han förstod men gick ändå tillbaka till väggen för att riva mer. Jag lyfte då upp honom och var på väg att sätta honom i spjälsängen, kom på mig själv att det är något jag absolut inte vill göra. Hans säng ska aldrig vara ett straff utan hans trygga plats där han kan gosa och sova gott. Att han dessutom kan ta sig ur spjälsängen blir ju som att sätta ungen i fängelse. Så jag vände på klacken och satte honom på madrassen som vi har i hans rum (ingen sovplats). Där sa jag åt honom att stanna och förklarade varför. Han verkade fatta galoppen och jag sa att han fick komma. Han sprang direkt fram till tapeten och rev med bus i blicken. Madrassen igen. Vänta. Vänta. Ok, bra, det räcker så. Han gick fram till tapeten, pekade på den och sa "aj aj".
Vad jag gjorde var att praktiskt taget sätta Milian i skamvrån eller det moderna uttrycket time out. Inget som jag förespråkar och inte ett sätt som jag vill hantera mitt barn.
Vad tycker du att jag skulle ha gjort istället?
