Simply kat

Det som egentligen väckte min ilska till tidigare inlägg var en artikel i dagstidningen. Artikeln hade ordet "genus" i rubriken så jag började läsa i hopp om något intressant. Två kvinnor från Luleå Universitet hade intervjuats, jag tror de undervisade i genusvetenskap. Hela artikeln handlade om kvinnor och vilka offer de är. Så vitt jag vet handlar genusvetenskap om det sociala könet och således bör både män och kvinnor (och alla andra kön) finnas med i en artikel om genus.

Tyvärr upplever jag ofta att kampen för jämställdhet, genusdiskussioner etc., ofta handlar om kvinnan som offer och vad vi ska göra i "kampen för kvinnan". Det gör mig lite trött. Det finns så mycket mer än kvinnor här på jorden. Jag tycker att man ska ha lika lön för lika arbete och att man ska behandla varenda skalle med respekt.

Jag läste för ett tag sedan en statusuppdatering på facebook. En liten flicka på tre år plockade blommor i grannes trädgård vilket hon inte fick för mamma. Hennes svar på det hela var: "Hela världen är allas!". Så enkelt är det.

När det gäller kvinnor och män så tror jag inte att jämställdheten ligger i vem som tar ut föräldrapenning eller vem som diskar hemma.

När det gäller barn så tror jag det kan vara nyttigt att inte uppfostra dem till superhjältar (pojkar) och prinsessor (flickor). Jag frågade på Milians förskola hur de arbetar utifrån genusperspektiv. De har ingen speciell plan för det men jag fick svaret: "Vi ska försöka vara mjuka mot alla.". Jag tror en mjukhet mot alla kan räcka ganska långt, inte bara på förskolan.

Det finns så många människor att tänka på, inte bara den svenska ojämställda kvinnan (som faktiskt har det ganska bra). Tänk på handikappade, gamla, barn, hemlösa, krigsoffer, kvinnor, fattiga, familjelösa, män, osv. En gammal vän till mig trodde att många av världens konflikter skulle kunna lösas genom att man bastade tillsammans vid oenigheter och kramades oftare med människor runt omkring. Kanske har han rätt.

Jag försöker tänka på att inte göra en grabb av min son. För ett tag sedan sa någon plumpt till Milian "Du är en stor pojke nu, stora pojkar gråter inte". Stora pojkar gråter visst och alla får gråta. Om jag ger min son, en vad jag tycker är en sund bild på människor, så kanske han tar det med sig i livet och för det vidare till andra.

När jag ogillar någon skarpt brukar jag tänka på hur hen är hemma och i ganska försvarslösa situationer. Vem är hen när hen sitter på toa och bajsar? "Även drottningen fiser" är ett uttryck som jag är uppvuxen med. Och det förmänskligar många och ger mig ett helt annat perspektiv på saker.

 

Mitt mantra är alltså: "Hela världen är allas, så var mjuk mot dem. Kärlek och respekt!"

 

Kärlek och respekt från oss.