lite saker som gör mig arg (del 2)
2007 åkte jag tillsammans med min mamma och mina bröder till Afrika. Vi var först på safari i Kenya och sedan åkte vi till Zanzibar för sol och bad. Mamma bjöd och jag måste erkänna att jag var väldigt skeptisk. Tänk så mycket insekter och otrevliga ställen att bo på. Det enda jag såg fram emot var solsemestern på Zanzibar. Oj, vad lite jag visste.
Vi hade en underbar safari och bodde som om vi vore viktiga på något sätt. På Zanzibar fick jag däremot en extrem chock när vi åkte igenom någon typ av kåkstad på en skumpig väg, för att sedan få höra att vi var framme. Det var becksvart och vart havet var kunde jag varken se eller höra. En skrämmande inledning på solsemestern för en bortskämd snorkfröken som jag. Inte trodde jag att jag fem dagar senare skulle gråta floder för att jag inte var "klar". Jag kunde inte lämna Zanzibar bakom mig.
Väl hemkommen staplade jag nervöst in på resebyrån vi åkt med och fick dem att skaffa mig ett jobb på Zanzibar. Med en lön på 100 USD per månad åkte jag ett år senare tillbaka för att jobba på ett hotell i tre månader. Då var tre månader en hel livstid men det blev aldeles för kort.
Någon månad senare sitter jag i restaurangen och avnjuter en underbar middag med min kollega. Havsbrisen svalkar äntligen och jag hör ljudet av vågorna som slår mot klipporna. Kan man ha det bättre? Min kollega säger plötsligt att han tycker så väldigt mycket om mig. Jag ställer min favoritfråga "Varför?" som gensvar. Då säger han: "Du är så snäll mot mig och de andra. Du behandlar oss som om vi vore lika mycket värda som dig". Först förstod jag inte vad han menade...
Idag, flera år senare blir jag fortfarande ledsen av det här minnet. Där sitter han en människa som blivit en väldigt god vän och vill säga något fint och snällt till mig. Och så blir det så fel. Hans mening ska inte få existera. Tyvärr upplevde jag det ofta när jag var på Zanzibar att "vita" kommer dit och ser det som deras uppgift att visa hur man ska göra för att ta sig någon stans i livet, det vill säga att leva som en vit. De gör det inte av elakhet men de fördummar lokalborna och visar dem att vi vita, vi är allt lite bättre. Många av mina lokala vänner hade även den åsikten, vita de är allt lite bättre. DET gör mig arg!
Vår värld är berikad med ett oändligt antal kulturer. Kulturer ska man värna om och vårda väl. Vår värld är även berikad med ett oändligt antal människor som man ska värna om. Visst, det kan vara nyttigt att ta del av andras erfarenhet och lärdom och visst det kan leda till bättre värde för många människor. Men man kan inte köra över människor. Och man kan inte gå omkring och tro att man är bättre än någon annan bara för man har en viss hudfärg och mer papperslappar i fickan. Det GÅR inte.
(Vill be om ursäkt att jag här skriver om vita och svarta. Jag tycker inte om det men det förenklar väldigt mycket)
Vi hade en underbar safari och bodde som om vi vore viktiga på något sätt. På Zanzibar fick jag däremot en extrem chock när vi åkte igenom någon typ av kåkstad på en skumpig väg, för att sedan få höra att vi var framme. Det var becksvart och vart havet var kunde jag varken se eller höra. En skrämmande inledning på solsemestern för en bortskämd snorkfröken som jag. Inte trodde jag att jag fem dagar senare skulle gråta floder för att jag inte var "klar". Jag kunde inte lämna Zanzibar bakom mig.
Väl hemkommen staplade jag nervöst in på resebyrån vi åkt med och fick dem att skaffa mig ett jobb på Zanzibar. Med en lön på 100 USD per månad åkte jag ett år senare tillbaka för att jobba på ett hotell i tre månader. Då var tre månader en hel livstid men det blev aldeles för kort.
Någon månad senare sitter jag i restaurangen och avnjuter en underbar middag med min kollega. Havsbrisen svalkar äntligen och jag hör ljudet av vågorna som slår mot klipporna. Kan man ha det bättre? Min kollega säger plötsligt att han tycker så väldigt mycket om mig. Jag ställer min favoritfråga "Varför?" som gensvar. Då säger han: "Du är så snäll mot mig och de andra. Du behandlar oss som om vi vore lika mycket värda som dig". Först förstod jag inte vad han menade...
Idag, flera år senare blir jag fortfarande ledsen av det här minnet. Där sitter han en människa som blivit en väldigt god vän och vill säga något fint och snällt till mig. Och så blir det så fel. Hans mening ska inte få existera. Tyvärr upplevde jag det ofta när jag var på Zanzibar att "vita" kommer dit och ser det som deras uppgift att visa hur man ska göra för att ta sig någon stans i livet, det vill säga att leva som en vit. De gör det inte av elakhet men de fördummar lokalborna och visar dem att vi vita, vi är allt lite bättre. Många av mina lokala vänner hade även den åsikten, vita de är allt lite bättre. DET gör mig arg!
Vår värld är berikad med ett oändligt antal kulturer. Kulturer ska man värna om och vårda väl. Vår värld är även berikad med ett oändligt antal människor som man ska värna om. Visst, det kan vara nyttigt att ta del av andras erfarenhet och lärdom och visst det kan leda till bättre värde för många människor. Men man kan inte köra över människor. Och man kan inte gå omkring och tro att man är bättre än någon annan bara för man har en viss hudfärg och mer papperslappar i fickan. Det GÅR inte.
(Vill be om ursäkt att jag här skriver om vita och svarta. Jag tycker inte om det men det förenklar väldigt mycket)
