vego
För ungefär 12 år sedan fattade jag beslutet att bli vegetarian. Det var på gymnasiet och lite på modet att vara lite estet/bohem(!) Många av mina vänner blev vegetarianer och jag funderade mer och mer på det. Så en dag åt jag för mycket tacofärs i skolan. Jag bara åt och åt och åt. Sen blev jag äcklad och tänkte "Nu slutar jag äta kött. Aldrig mer!" Dagen efter gjorde mamma fläskkotletter och jag smakade för att se om jag hade ångrat mig. Det vände sig i magen och sedan dess har jag inte ätit kött. De flesta av mina vänner har börjat äta kött igen och min dåvarande pojkvän har till och med jobbat på kycklingfabrik!
Jag har vid ett fåtal tillfällen funderat på att börja äta fisk. Dels är det så sjukt gott med varmrökt aborre och dels skulle det vara så mycket lättare för andra att bjuda på mat. På nätterna efter sådana här osunda tankar får jag alltid mardrömmar om att jag äter kött. Jag tänker på den stackars fisken och jag tänker på att jag ska äta för min skull, inte andras. Jag är vegetarian av etiska skäl men gör mycket annat skit för att förpesta jorden. Vem gör inte det?
Jag är INTE en vegetarian som litar på min kunskap om kostlära. Jag är INTE en vegetarian som vet om jag lagar tillräckligt "bra" mat. Därför har jag låtit min son äta kött, fisk och fågel. Ibland har jag tillagat mat själv men oftast har sambon stått för provbitar från hans egen mat. När Milian fick burkmat då och då köpte jag aldrig vegetariska alternativ. Nu har han börjat på förskolan och jag har bestämt mig för att jag har lagat min sista köttiga måltid (har lite skit i frysen som jag ska bli av med bara). Om han får vegetariskt hemma och kött, fisk och fågel på förskolan så måste han ju få en väldigt varierad kost. Jag har dessutom bestämt mig för att laga mat med mindre gluten och komjölk. Jag tror det kan vara bra för både min och sonens mage. Och så ska jag börja köpa ekologiskt kaffe. För min, jordens och medmänniskors skull.
Jag har vid ett fåtal tillfällen funderat på att börja äta fisk. Dels är det så sjukt gott med varmrökt aborre och dels skulle det vara så mycket lättare för andra att bjuda på mat. På nätterna efter sådana här osunda tankar får jag alltid mardrömmar om att jag äter kött. Jag tänker på den stackars fisken och jag tänker på att jag ska äta för min skull, inte andras. Jag är vegetarian av etiska skäl men gör mycket annat skit för att förpesta jorden. Vem gör inte det?
Jag är INTE en vegetarian som litar på min kunskap om kostlära. Jag är INTE en vegetarian som vet om jag lagar tillräckligt "bra" mat. Därför har jag låtit min son äta kött, fisk och fågel. Ibland har jag tillagat mat själv men oftast har sambon stått för provbitar från hans egen mat. När Milian fick burkmat då och då köpte jag aldrig vegetariska alternativ. Nu har han börjat på förskolan och jag har bestämt mig för att jag har lagat min sista köttiga måltid (har lite skit i frysen som jag ska bli av med bara). Om han får vegetariskt hemma och kött, fisk och fågel på förskolan så måste han ju få en väldigt varierad kost. Jag har dessutom bestämt mig för att laga mat med mindre gluten och komjölk. Jag tror det kan vara bra för både min och sonens mage. Och så ska jag börja köpa ekologiskt kaffe. För min, jordens och medmänniskors skull.
