livet på bb
Efter några horribla timmar på uppvaket fick jag äntligen rullas till BB för att träffa min lilla familj. Jag älskar tanken på att vi är en liten familj.
Första mötet med Milian kändes så naturligt och jag kände direkt att det var den där lille skrutten som legat i min mage och groddat. Liten och liten, han vägde 4540g och var 58 cm lång. När han låg i min famn hamnade hans små (stora) fötter vid snittet hela tiden, det gjorde riktigt ont men vad är lite smärta när man håller i hela sin värld.
Vi hade några underbara dagar på BB. Personalen tog så fint hand om oss och aldrig har jag väl blivit så bortskämd av min sambo. Det var så fantastiskt att äntligen få träffa Milian och bara få umgås. Sen sov jag ju mycket också och tränade på att resa mig utan magmuskler. Mjölkduschar och blodöversvämingar förekom också, men det är inte det jag minns. Jag minns vistelsen som att bo på femstjärnigt med världens finaste familj.
Kommentarer
Kategorier
Arkiv
- September 2013
- Januari 2013
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Februari 2011
- Januari 2011
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- November 2009
- Oktober 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009
- December 2008
- November 2008
- Oktober 2008
- September 2008
- Augusti 2008
- Juli 2008