första halvlek
En graviditet delas i i tre perioder, trimestrar. Första trimestern vet man inte om det lilla livet vill bygga bo och dessutom mår man ofta illa av alla omställningar. Andra trimestern ska man vara på topp och tredje trimestern brukar ofta vara tung och fysiskt jobbig. Jag skulle istället vilja dela in min graviditet i första och andra halvlek.
Första halvlek var väldigt omtumlande. Den började väldigt bra för tänk, det växte ett litet liv i min mage! Strax efter jag plussat lade jag dock till ett litet moment i mina morgonrutiner. Jag steg upp, duschade, kräktes en skvätt, sminkade mig och åt frukost. Så mycket mer problem hade jag inte. Så länge jag pillade i mig något ätbart hela tiden mådde jag bra.
Samtidigt som det lilla livet växte, krympte vår lilla lägenhet med en rasande fart. Min sambo började bli ett riktigt problem. Vad skulle jag med honom till liksom? Han lagade mat som luktade satan och han luktade så illa att jag inte ville vara i närheten av honom eller lägenheten. Dessutom så gjorde han ingenting rätt. Han var bara fel. Som tur var förstod jag ju att det var jag som var satt på prövning av det lilla livet. Jag utvecklade ett mantra: "Två år. Två år. Två år". Hade läst någon stans att de två första åren med barn är de tuffaste och det är då många separationer sker. Så jag bestämde mig för att jag skulle i alla fall stå ut två år med sambon och om jag fortfarande tyckte illa om honom så fick det vara nog. Nu tog det ju bara någon månad så var problemet ur världen.
Det här var absolut inte en period som bara präglades av negativitet. Jag var lycklig, lyckligare, lyckligast. Jag kände mig harmonisk och så länge jag höll mig hemifrån så var allt frid och fröjd. Med ett heltidsarbete med 40 minuters gångavstånd hemifrån var inte det så svårt. Jag älskar ju dessutom att fika så det var en riktigt social första halvlek.
