det där med att föda barn (part 2)
Fixa mirakel var det ja. Min förlossning är ganska dimmig och diffus så allt är inte solklart kring vad som hände. Speciellt de första timmarna är ganska oklara för mig.
När vattnet gått tog de fram en stor blöja åt mig som jag skulle ha på mig. Sambon höll på att trilla baklänges och bad om tillåtelse att få reta mig för detta efteråt! Jo, det kunde han väl. Min största oro inför förlossningen har i alla år varit att jag skulle bajsa på mig. Hallå, det finns väl värre saker att tänka på? Men att bajsa på sig är en pinsam situation som jag kan sätta mig in i. Att föda barn är inget som jag ens kunde föreställa mig hur det skulle vara. Oron att bajsa på sig är något man kan ta på. Så jag hade bearbetat sambon länge med min oro, han fick inte retas om det skulle hända. Jag minns att denna oro fortfarande fanns kvar under själva förlossningen, jag ville gå på toa hela tiden. Att gå på toa var fruktansvärt! Jag nådde knappt ner till golvet och mitt i allt så kom det värkar som jag inte kunde möta. Förutom att gå på toa tillbringade jag de första timmarna med att sitta på pilatesboll, vandra omkring med gåstol, testa lustgas (aldrig igen) och försöka få i mig något att äta och dricka. Jag hade redan gått länge med värkar hemma och hade lagt mycket energi åt gråt och hopplöshet. Väl inne på Förlossningen kom hoppet tillbaka och jag kände mig laddad. Vid 7 cm blev det tvärstopp och timmarna gick.
Inför förlossningen hade jag skrivit ett förlossningsbrev där jag tydligt förklarade att jag kunde tänka mig all sorters smärtlindring men inte medicinsk. Det viktigaste för mig var att absolut INTE sätta EDA. Jag ville inte ha någon epidural!
7 cm öppen, pilatesboll, gåstol, milkshake. 7cm öppen, pilatesboll, gåstol, milkshake. Timme ut, timme in. Sen kom någon in och sa " Vill du inte att vi ska sätta en epidural ändå, du behöver vila". Ynkliga lilla jag sa "joooo". Epiduralen sattes och helvetet brakade lös. Vi fick förvisso vila lite, min sambo körde och köpte kebab och jag sov en liten stund. Jag fick ligga på sidan med ena benet i högläge, det skulle tydligen vara bra. Då jag under större delen av graviditeten känt på mig att mitt barn inte tyckte om att jag låg på vänster sida, kändes det ganska bra när jag fick bekräftat från sjukhuspersonalen att det inte var populärt hos det lilla livet. Så jag låg på höger sida, som en kissande hund ungefär. Så kände jag en ilande smärta i ryggen. Jag fick fullständig panik och de tryckte in mer smärtlindring. Det var en smärta så obeskrivlig och jag kan inte finna ord till att förklara. Smärtan höll i sig och togs inte bort av epiduralen. Jag hade konstant ont och det var ingen smärta knuten till värkarna. Värkarna kände jag knappt efter epiduralen. Till slut fick jag inte mer smärtlindring och då blev det så klart ännu värre. Timmarna gick. Jag kräktes upp allt jag fick i mig. Sambon fick sitta med en varmvattenflaska upp och ner längs ryggen. Jag kunde inte sitta, inte ligga, inte gå, inte stå. Kröp på golvet, tuggade fradga, och vrålade. Vrålade utan paus och utan att slappna av i musklerna. Jag kan tänka mig att jag såg ut ungefär som den där tjejen i Exorcisten. Jag tiggde och bad någon att sitta och prata med mig och att de måste komma på något nytt. Jag ville ha en Ipren. Jag fick ingen Ipren och något nytt kom de inte på. De bara tvingade mig att dricka äcklig saft som jag kräktes upp. Jag var öppen 10 cm och ville krysta. Men fick inte då det fanns en liten kant kvar. En liten jävla kant. Sambon ringer på larmklockan och säger att HAN inte orkar mer. Då tillkallar de någon, gör en undersökning och konstaterar att de inte kan hjälpa till med sugklocka och att enda utvägen är akut snitt. Då har det gått 30 timmar.
Någon annans operation ställs in. Jag rullas in i operationssalen, trycks ner i liggande ställning med armarna rakt ut. Minns att jag tänkte om något om Jesus på korset. Eftersom jag inte kunde ligga platt ner på rygg på grund av smärtan fick de trycka ner mig. De förklarade vad som skulle hända, först tvätta sen söva. Jag undrade om de inte kunde söva mig först men det gick inte på grund av... Hör och häpna nu, för nu hände något som borde ha hänt långt innan. De kunde inte söva mig först på grund av BEBISEN. Vilket magiskt ord. Då var det bara att gilla läget, jag sträckte ut min hand och någon tog den. Någon höll mig i handen. (Och nu sitter jag här och gråter vid datorn)... Jag vaknar i ett avgrundsvrål. Har ingen smärtlindring i kroppen och de har precis skurit igenom 7 lager in i min mage för att plocka ut en bebis. Rullas till uppvaket. Får se min sambo i korridoren, får se min bebis fot och sliter i skjortan för att få fram bröstet. Amma, jag måste amma. Minns inte mer.
7 cm öppen, pilatesboll, gåstol, milkshake. 7cm öppen, pilatesboll, gåstol, milkshake. Timme ut, timme in. Sen kom någon in och sa " Vill du inte att vi ska sätta en epidural ändå, du behöver vila". Ynkliga lilla jag sa "joooo". Epiduralen sattes och helvetet brakade lös. Vi fick förvisso vila lite, min sambo körde och köpte kebab och jag sov en liten stund. Jag fick ligga på sidan med ena benet i högläge, det skulle tydligen vara bra. Då jag under större delen av graviditeten känt på mig att mitt barn inte tyckte om att jag låg på vänster sida, kändes det ganska bra när jag fick bekräftat från sjukhuspersonalen att det inte var populärt hos det lilla livet. Så jag låg på höger sida, som en kissande hund ungefär. Så kände jag en ilande smärta i ryggen. Jag fick fullständig panik och de tryckte in mer smärtlindring. Det var en smärta så obeskrivlig och jag kan inte finna ord till att förklara. Smärtan höll i sig och togs inte bort av epiduralen. Jag hade konstant ont och det var ingen smärta knuten till värkarna. Värkarna kände jag knappt efter epiduralen. Till slut fick jag inte mer smärtlindring och då blev det så klart ännu värre. Timmarna gick. Jag kräktes upp allt jag fick i mig. Sambon fick sitta med en varmvattenflaska upp och ner längs ryggen. Jag kunde inte sitta, inte ligga, inte gå, inte stå. Kröp på golvet, tuggade fradga, och vrålade. Vrålade utan paus och utan att slappna av i musklerna. Jag kan tänka mig att jag såg ut ungefär som den där tjejen i Exorcisten. Jag tiggde och bad någon att sitta och prata med mig och att de måste komma på något nytt. Jag ville ha en Ipren. Jag fick ingen Ipren och något nytt kom de inte på. De bara tvingade mig att dricka äcklig saft som jag kräktes upp. Jag var öppen 10 cm och ville krysta. Men fick inte då det fanns en liten kant kvar. En liten jävla kant. Sambon ringer på larmklockan och säger att HAN inte orkar mer. Då tillkallar de någon, gör en undersökning och konstaterar att de inte kan hjälpa till med sugklocka och att enda utvägen är akut snitt. Då har det gått 30 timmar.
Någon annans operation ställs in. Jag rullas in i operationssalen, trycks ner i liggande ställning med armarna rakt ut. Minns att jag tänkte om något om Jesus på korset. Eftersom jag inte kunde ligga platt ner på rygg på grund av smärtan fick de trycka ner mig. De förklarade vad som skulle hända, först tvätta sen söva. Jag undrade om de inte kunde söva mig först men det gick inte på grund av... Hör och häpna nu, för nu hände något som borde ha hänt långt innan. De kunde inte söva mig först på grund av BEBISEN. Vilket magiskt ord. Då var det bara att gilla läget, jag sträckte ut min hand och någon tog den. Någon höll mig i handen. (Och nu sitter jag här och gråter vid datorn)... Jag vaknar i ett avgrundsvrål. Har ingen smärtlindring i kroppen och de har precis skurit igenom 7 lager in i min mage för att plocka ut en bebis. Rullas till uppvaket. Får se min sambo i korridoren, får se min bebis fot och sliter i skjortan för att få fram bröstet. Amma, jag måste amma. Minns inte mer.
Kommentarer
Kategorier
Arkiv
- September 2013
- Januari 2013
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Februari 2011
- Januari 2011
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- November 2009
- Oktober 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009
- December 2008
- November 2008
- Oktober 2008
- September 2008
- Augusti 2008
- Juli 2008