Simply kat

Hellre frågvis än ovetande.

det där med att föda barn (part 1)

Publicerad 2012-04-10 22:32:36 i Allmänt,

Vårt barn var beräknat att komma till världen på självaste lucia. Lucia passerade och nu gick jag verkligen i väntans tider. När skulle det lilla livet komma och göra oss sällskap i världen? Jag trivdes bra med att vara gravid så lite rädd var jag. När barnet ligger i magen så är ju allt ok och tryggt, men när det väl kommer till världen så vet man inte vad som väntar längre. Jag kände att jag gott kunde vara gravid lite till. Men så blev jag lite övermogen och jag började se fram emot den stundande förlossningen. Jag har alltid varit lite skräckslagen kring det där med förlossningar men det vände när jag blev gravid. Jag såg fram emot att möta smärtan och lyckas bringa ett barn till livet. Tänk vad häftigt, tänk vad starkt. Tänk att lilla jag skulle lyckas med ett sådant mirakel!

22 december, min födelsedag. En blödning. Nu äntligen ärnågot på gång! Jag fick ingen tårta av min sambo så för att få fika lite på födelsedagen gav jag mig iväg till mitt jobb för lite julfika och julklappsutdelning. Allt jag kunde tänka på var den där blödningen och att allt hade startat nu. Det var lite hemligt och mysigt. Men det blev inte så mycket mer än så den dagen.

Julafton, inte alls särskilt glad över att tillbringa den hemma. Planen hade varit att vi skulle åka ner till mamma i Skåne med nyfödingen, men den hade ju gått i stöpet. Lite firande tyckte jag att vi skulle ha så jag ställde mig och gjorde julgodis och lagade mat hela dagen. På kvällen kom två av sambons vänner och njöt av lite mat. Lite senare tyckte jag att han kunde skicka hem dem, min ork var slut och jag kände av lite sammandragningar. Jag började få värkar och spännande blev det. Klockadeen del och märkte att det var ganska regelbundet. Vi ringde förlossningen och de ville att jag skulle komma in eftersom jag hade haft en blödning också. Där fick jag ligga med en massa sladdar kopplade till magen en lång stund. Sen blev jag hemskickad med en sovdos då jag bara hade pinvärkar, värkar som gör ont men inte har någon effekt. En sovdos består av smärtlindrande, sömntabletter och astmamedicin som slår ut värkarna. Vilken förlust. Vilket nederlag. De sa att jag skulle märka när det riktiga värkarbetet satte igång för det kändes helt annorlunda och gjorde mycket ondare. Vi åkte hem och sov.

Dagen efter var jag inte alls särskilt utvilad och kände mig ganska uppgiven. Det var då jag kände att jag blivit lurad. Allt var bara på låtsas. På kvällen satte samma smärta igång igen. Sambon sov och jag gick omkring och grät för att jag hade så ont utan anledning. Det var ju bara pinvärkar och jag visste inte råd. Skulle jag bara stå ut eller skulle jag ringa igen och bli hemskickad med ännu en sovdos? Långt efter midnatt kring 3 på morgonen den 26 december hade jag fått upp min sambo för jag kände mig så ensam och uppgiven. Han sa att jag inte lät likadant som kvällen innan och ringde förlossningen. Vi skulle in igen. Inte trodde vi att vi skulle stanna så väskan blev slarvigt inlastad i bilen och hälften man kan behöva lämnades hemma. Ännu en lång stund med en massa sladdar på en obekväm brits och ett evigt väntande...

...

Någon kom in och undersökte mig, det var som atthon stack hål på en ballong och ut sprutade vatten! Jag var öppen 5 cm och fick stanna. Jag fick stanna! Ha, nu var det dags. Den stora dagen var här och jag skulle få urkrafter och bli stark som en superhjälte och fixa lite mirakel.

En mamma i väntans tider på självaste julafton.
I väntans tider på julafton.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

kat

Har bytt ut resorna ut i världen mot resan i livet tillsammans med min son.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela