Simply kat

I  torsdags var hela föräldragruppen, aka bröstmaffian, på besök. 6 starka mammor och 6 underbara bebisar. Det var så kul att träffa allihop och tiden bara flög iväg! Vi är 2 snitt, 2 igångsatta och 2 "normala" men hade 6 helt skilda förlossningsberättelser. Det blev bebissnack till 100% och var så skönt! Milian uppförde sig exemplariskt och verkade trivas riktigt bra. Han verkar gilla när det pratas runt omkring honom. I övrigt så älskar han oväsen, bäst är det om TV:n, datorn och musik ger ifrån sig ljud samtidigt.

Här har ni lite nya bilder!

I förrgår köpte jag äntligen en router så vi slipper sitta på en pall i hallen för att sitta vid internet. Tyvärr fick vi inte igång skiten och jag fick den otrevligaste support jag har varit med om. Blev nervärderad och dumförklarad. Sedan ringde jag bäste Lunkan och fick i alla fall igång internet på min dator. Idag var han här för att få igång det på Sevs dator också. Det resulterade i att vi åkte och köpte en ny router och typ 7 timmars trixande. Nu har vi båda internet men ingen hemtelefon... Jaja.

idag är jag i vecka 34+6 och vad har hänt med min lilla mage? Jämför 33+6 med 34+6! Klicka här

Klockan är halv 12 och än är det bara jag som är vaken. Sambon har en kompis på besök och de satt uppe halva natten och drack 3.5:or och spelade TV-spel. De hade otroligt kul så hur kan jag missunna honom det trots att de höll mig vaken. Nu njuter jag av den tysta söndagsförmiddagen och har precis gjort i ordning en kopp te, ska krypa upp i soffan och läsa lite tidning.

 

Lägenheten börjar kännas som ett hem och det är mest tavlor och vardagsrummet som det är lite si och så med. Jag skulle vilja ha typ teak eller valnöt. Gammalt eller nytt spelar ingen roll men det kostar oavsett! Suck pengar... Nu ska det bli dags att lära sig att leva på småpengar igen. Igår köpte jag blöjor... Det kostar också! Men lika glad är jag för det! Nu är det 10 arbetsdagar kvar och sedan ska jag förhoppningsvis bara vara fram tills lucia ungefär. Jag mår oförskämt bra och funderar på om jag inte borde ha det jobbigare. Alla frågar hur jag mår och när jag svarat att allt är toppen så finns det inte så mycket mer att säga om det. Jag går fortfarande till jobbet, jag kan fortfarande klippa mina tånaglar och jag kan fortfarande byta glödlampor i taket! Det jobbigaste just nu är att sitta, då får jag ont i lungor och revben. Men vem behöver sitta när det finns så mycket att göra?

 

Snart blir det väckning av sambon så vi kan åka och lämna tillbaka mattorna vi köpte igår. Sedan blir det en ragg på de 2 andra shoppingställena i Västerås. Ska till Erikslund och köpa lite träpinnar, kolla mattor och se om jag hittar ett uppblåsbart skötbord. Sedan blir det stan för lite shopping till den blivande mamman. Därefter blir det nog fika och/eller fotboll med grabbarna!

 

Nu ska jag njuta!

Nya skrivbordet har varit ihopskruvat i en vecka men jag har aldrig satt på datorn. Varför göra det när jag inte har något internet? Modemet är ju i hallen så det är bara Severins dator som har kabeln. Vi ska skaffa trådslöst men det ligger på hans bord... Men vet ni? Ikväll tänkte jag få lyssna på lite musik från Tanzania och pussla ihop lite IKEA-möbler. Så på med datorn och där fanns det minsann trådlöst nätverk! Så jag snyltar väl på någon granne men skönt är det.

Jag är dålig på att skriva för datorn står på en pall i hallen.

Magen ser ni om ni klickar här.

I dag 13 september är det exakt 3 månader kvar till beräknad förlossning! Jag firar med att inte alls må bra. Har ont överallt och känner mig kräkfärdig. Hoppas det är över tills imorgon.

Jag och min frabror är på fågelmässa i Skanör Falsterbo. Vi representerar mitt jobb och det går riktigt bra. Inte så mycket fol men vi pratar med många och jag tror att det handlar om kvalitet framför kvantitet. Har träffat gamla resenärer till oss, de som varit i kontakt med oss och sådana som har arbetskamrater som åkt med oss! Så det känns riktigt bra. Men det är kallt.... Vi ställer ut i tält utan inframvärme och vårt bord är precis vid ingången i snålblåsten. Så nu börjar jag känna av nacken. Men imorgon blir inte en lika lång dag. Och imorgon får jag träffa mamma!


Är så kul att få göra något med farbror. Han har funnits där hela min uppväxt och nu kan vi äntligen göra något tillsammans. Annars när vi träffas jobbas det ju mest. I alla fall från hans sida. Nu får vi tid att prata och umgås. Kvalitetstid. Me like it! Sedan är han riktigt bra på att promota företaget också!


Imorgon blir det alltså mamma. Då ska jag kramas. Har blivit så mammig sedan det började växa i magen. Eller familjig över huvud taget. Jag vill ha familjen nära. Hela familjen. Snart får jag dock min egen lilla familj... Jag längtar. Inte för att det är särskilt besvärligt att ha halva familjen i magen just nu. Det är riktigt mysigt faktiskt och jag har bara småkrämpor. Krämpor har man ju alltid ändå... På den här länken: kan ni se de senaste bilderna på lilla magen.

Idag snubblade jag över en asfaltsklump som stack upp mitt i vägen. Ni vet hur chockad man blir när man snubblar och är på väg att famla. Det är nästan så det gör ont i kroppen av rädsla för det kommer så plötsligt? Jag kan säga att känslan är mycket, mycket värre när man har en liten mage att skydda. Nu snubblade jag och var på väg att ramla framstupa, men jag lyckades på något sätt hålla mig på fötter och var istället på väg rakt in i en lyktstolpe! Jag måste ha sett urfånig ut och det är ju det första man brukar kolla, "Var det någon som såg mig"? Men jag tänkte aldrig det. Jag blev istället jättechockad och var på väg att börja storlipa. Sedan mådde jag helt illa och ville bara kräkas. Fick sätta mig ner och bara andas efteråt. Jag finns ju till för att skydda min lilla gräshoppa och skräcken att det skulle hända den något blev så stor. En snäll pappa frågade mig om det gick bra och jag nickade samtidigt som jag vinglade därifrån. Jag blir så förvånad när andra människor bryr sig. Här om dagen stod jag vid busshållplatsen och det satt en massa turistande asiater där när jag kom. En av dem tittade på mig och frågade vänligt om jag ville sitta. Jag stod gärna men hade inte samvete att stå när han reste sig upp. Det värsta är mitt betenede efteråt... Usch jag skäms så.... Det var sista bussen vi väntade på och den kom aldrig. Inga fler bussar skulle gå från den hållplatsen. En bit bort finns det en annan hållplats där även kvällsbussarna går. Eftersom jag hade rejäl skoskav och inte ville gå dit så väntade jag i evigheter men bussen kom aldrig... Då börjar två personer skynda därifrån och jag tänkte att det nog gick en buss från andra hållplatsen ganska snart. Kollade det och insåg att det var 7 minuter kvar. Så jag reste mig också och skyndade därifrån! Utan ett ord till de stackars asiaterna! Fy. Hur kunde jag? Jag vände mig om och försökte vinka dem med mig men hade bara inte tid att gå tillbaka. Stod och spanade efter dem vid hållplatsen och efter många långa minuter kom de. Vad lycklig jag blev att de hade förstått till slut när andra också gick därifrån. De kom med bussen och jag pratade med killen som erbjöd mig sin sittplats. Jag bad om ursäkt för att jag inte sa något. Men vad spelar det för roll? Jag agerade så uregoistisk! 

Var inne på jobbet igår och jobbade några timmar. För att trösta mig själv (!) gick jag först till Barnens Hus. Där köpte jag liggdelen till vagnen och lyckades dessutom pruta 400kr! Det blev limegrönt som lysser upp fint i vintermörkret.

I måndags satt jag på bussen på väg hem och kom på att jag inte känt lilla pyret sparka på hela dagen. Inte ens en liten knorr. Annars brukar jag reagera på jobbet och sitta och fnittra lite för mig själv. Det känns nämligen som att åka kittelbacke med bilen och då är det svårt att koncentrera sig på offerter! I alla fall. När jag kom hem gjorde jag allt för att försöka få igång katungen. Jag lade mig ne och vilade, jag buffade, jag lade mig på sidan, på mage (klart bästa sättet att få protester!), drack kall, söt saft. Ja, allt. Men ingenting hände. Så jag ringde sjukvårdsupplysningen bara för att bli lugnad. Jag sa: "Jag är i vecka 22+6 och har inte känt några fosterrörelser på hela dagen". De sa: "Vi ringer förlossningen, kör dit på en gång". Jag som bara ringde för att bli lite lugn... Väl nere på förlossningen lyssnade de av hjärtat med en maskin. Inga ljud. Då tog de en annan maskin och efter lite sprakande så hörde vi hjärtat på vår bebis för första gången. Det dunkade på fint och allt verkade vara i sin ordning. Men för säkerhets skull fick doktorn komma och göra ultraljud. Så kul att få se igen men det var ju inte riktigt därför vi var där... Bebisen var i alla fall i full gång och hjärtat slog rätt. Navelsträngen hade bra flöde och allt var bra. Vi har till och med en bebis s om är något större än normalt! De sa att det är så enkelt att kolla att allt är okej och är vi oroliga fler gånger så kommer vi igen. Jag kände mig som en liten hönsmamma men det var skönt att veta...


Efter påbuffningarna från "hjärtsökarmaskinen" har det lilla livet hållt igång en hel del! 

Får inte plats med bebis och mat i samma mage!

Gårdagen var helt underbar. Fick en lång och underbar sovmorgon. Därefter så skulle jag och sambon ta en fika med Malena och Jason. Det slutade med en lunch i Kungsbyn där de typ säljer ekologiskt och närproducerat, sen blev det kaffe på Ängsö slott. Därefter åkte vi in till stan och tog en öl(alkoholfritt för mig) på The Sportsbar. Där anslöt Daniel och sist hamnade vi på Grekiska Kolgrillsbaren för en underbar middag! Vi hade inte tråkigt en enda sekund och alla var glada och pratsamma! Mer av sånt.

Som gravid mår jag superbra. Det är bara så bra! Tråkigheter rinner av mig med tanken: " Vad spelar det för roll? Jag är ju gravid!". Visst jag har haft kraftiga sammandragningar i veckan av att bara promenera lugnt, så jag har tagit bussen mellan hem och jobb i tre dagar. Imorgon ska jag testa gå igen så får vi se. Saknar mina morgonpromenader. Fast det gör absolut inte ingenting att de kommer ta hälften så lång tid efter flytten! 

Jag tycker att magen inte växer så mycket men det sparkar och har sig där inne så allting är nog okej. Igår kom det vätska från brösten! Det kom som en chock och jag fick sätta mig och andas lugnt på sängen. Jag vet inte varför, men jag antar att det var som en milstolpe eller något. Precis som när jag tittade på det blå plusset, när jag såg magen växa och nu det här! Ibland blir allting så verkligt. Och det kan ju vara skrämmande om någonting! 

Jag och sambon har köpt en soffa. Det blev en mörkgrå i tyg och med en schäslong (stavas det så?). Inte särskilt bra val med tanke på kladdiga barnhänder men den var inte så dyr, underbart skön och i alla fall mörk! Jag och läder går inte riktigt ihop så det fick bli såhär. Jag har även köpt mitt första barnplagg. Det är i absolut minsta storleke och kommer troligen inte passa men tänkte att något plagg i den storleken måste jag väl ändå ha. Det blev ett par svartvitrandiga byxor. Jag har hört om att blivande mormor också börjat shoppa. När jag åker ner för fågelmässan åjobbets vägnar så tar jag ledigt två dagar och stannar med min mamma. Då drar vi till Ullared och shoppar! Det blir säkert riktigt bra.

Sitter själv i lägenheten för en gångs skull. Då njuter jag med harmoniska barnvisor och saft! Ska snart ta tag i att resna ur garderoben på för små kläder. Det är så trångt här hemma så allt som kan vara i källaren bör vara där. Ja, trångt är det... Gud vad jag längtar till stora lägenheten! Att kunna vara två som rör sig i lägenheten samtidigt och att allt skit från hallen inte sprids så fort ut i resten av lägenheten. Jag städade i tisdags och der ser redan ut som ett bombnedslag här hemma. Vi får liksom inte plats till att vara ordningssamma... Barnvagnen har nu blivit tamburmajor och är översållad med kläder!

Nu har sötsuget kommit tillbaka men fortfarande vet jag inte vad jag vill äta. Har börjat äta järntabletter, det är inte så sött men gör mig stenhård i magen!

Igår köpte jag långfil "den Norrlänska filen" eftersom jag är så trött på att all fil är flytande som mjölk här i södern. Jag minns att jag testat långfil förr och jag tror minsan min farmor åt det när jag var liten. Men ja.... Snacka om lång! Den är så seg att den glider av skeden. Så jag måste ha mycket flingor i. Och det är ju livsfarligt att äta för det blir långa tuggummitrådar som gärna vill hamna utanför munnen! Ska den verkligen vara så? För det minns jag inte... Nu måste jag som snurra skeden sådär som man gör när man äter spagetti!

För ett tag sedan var jag ju på bröllop för en av mina bästa vänner här i Västerås. Jag fick äran att även sälja på dem deras smekmånad och nu har de precis kommit hem. Så jag fick en fin bukett blommor idag för min insats och de hade varit såååå nöjda med allt. Så kul att höra men inte behöver jag blommor inte, det är ju alla våra arrangörer som gjort jobbet. Big credits till dem allihopa.

Chefen som var hemma med sjukt barn hade lite tråkigt idag och älskade att chatta på msn. Inte bra för min arbetsinsats så jag fick säga till lite snällt. Annars har arbetsdagen sett ganska okej ut. Åt rabarberkräm till lunch och längtade såååå på förmiddagen. Åh, så gott det är! Efter jobbet så pressade jag och Severin i oss pizzabuffé och därefter släpade vi oss med tunga magar (min något tyngre) till Barnens Hus. Vi tittade på barnvagnar och jag hittade en som jag föll för skarpt. Tyvärr så kostar den dryga 7000kr med spädbarnsinsatsen... Hoppas att jag hitta den på Blocket!