Kamerun
Torsdag
Maken till lång resa har jag aldrig varit med om! När vi mellanlandade i Rom kändes det som att vi borde vara i Addis. Sen mellan Rom och Addis sov jag typ hela vägen! Från Addis Abeba hade jag runt 5 timmar till Douala i Kamerun. Det blev en överraskning att mellanlanda i Malabo som jag inte ens visste vilket land det låg i! Nu vet jag, men ni nyfikna får slå upp det själva. Trost att jag sov större delen av resan så kändes det som att vara vakumförpackad i ett dygn. Inte nice.
I Doula möttes jag av en fallfärdig flygplats och inte någon ville hjälpa mig! Inte ens när jag bad om hjälp fick jag dirrektioner. Så det var bara att ställa mig i alla köer jag såg! Sen såg jag honom, bara några meter bort. Där stod han och räckte ut tungan åt mig! Underbara varelse. Det var en lustig känsla att träffas. Det var inte det där galna hoppet upp i hans famn som jag fantiserat om. Det var inte en massa tårar. Det var bara... Som vanligt. Så tryggt, så självklart , så faktastiskt underbart.
Douala kallas i guideböcker för Afrikas armhåla, och det är inget annat än sant. Jag som typ aldrig lyckas få till en svettdroppe, svettas här floder. Kläderna går att vrida ur, ansiktet droppar och illa luktar jag. Och det är inte bara jag som luktar svett... Det är en hektiskt stad med bilar och vespor som kör som idioter. Man kan nästan tro att det är avgaser som gör att det aldrig går att se himlen här. På alla bilder jag har sett av Kamerun så är det mulet eller disigt och än har jag inte sett någon blå himmel. För mig innebär mulet att det inte är så varmt. Men ack vad jag mig bedrog! Ja, Douala är hektiskt, gigantiskt och lukatr illa. Men jag gillart! Skulle nog inte vilja bo här men i mina dagar tre så har jag inte upplevt något dåliigt. När jag slår upp badrumsfönstret på morgonen slår doften av Afrika emot mig och jag känner mig hemma.
Vad har jag gjort förrutom att svettas då? Hmmm få se nu. Jag landade i tisdags och min grabb mötte upp mig. Tillsammans åkte vi till ett litet guesthouse där han hyrt rum för tre nätter. Det är runt, högt och laxrosa. Första dagen spenderade jag mest tillsammans med min bästa vän AC på rummet. Severin var ute på en massa ärenden. Shoppade åt mig, kollade till sin bil som är på verkstan, körde syster hit och dit. På kvällen tog vi en raggarrunda. Jag fick mat på en restaurang som kunde leverera något som i alla fall inte innehöll kött, fisk eller fågel. Det kommer nog blir svårt med maten här.
Igår onsdag var väl första riktiga dagen. Den bestod av att sitta i bilen och åka fram och tillbaka. Hämta lille brorsonen, hämta syster, åka till hamnen för att hämta dokument, åka till verkstan och ja jag vet inte allt. Men det är inte tråkigt. Det händer så mycket utanför fönsteret och det finns så mycket att se på. Som galningen son drog ner byxkorna och daskade sig på snoppen mitt ute på gatan.
Brorsonen är tre år och himla söt. Vi förstår inte ett ljud av varandra men det funkar bra ändå. Och pussar får jag! Storasyster verkar fin hon också. Känns som att jag känner henne sen förrut. Men lite blyg är jag, speciellt när alla pratar franska. Det är lite jobbigt när jag förstår att folk pratar om mig utan att förstå vad de säger. Men av Severins blickar är det bara fina ord. Och ni kan tro att folk tittar på vitingen i stan! Shit pommes.
Efter allt flängande i bilen åkte vi ner till havet och tog en öl i havsbrisen. Det var inte direkt en badplats men vad skönt det var i vinden!
Severin fick stå för middagen igår, avokadosallad som jag längtat så efter. Vi åkte till marknaden och köpte avokado som såg ut som päron. På marknaden hade vi en personlig bärpojke som fick bära vår avokado, solmogen annanas och papaya. Var finns de pojkarna när man shoppar på stan?
Vid tiotiden hade Severin slocknat och jag strax därefter.
Nu ligger jag i sängen och skriver i mina laxrosa lakan. Klockan är 07.40 och Severin kör sin syster till jobbet och brorson till dagis. Jag lider av stort högeröga, tror det är en mygga som varit i farten. Det är svullet och rött men själva ögat är fint, alltså det är bara huden som jävlas. Hoppas det går över. Ligger och funderar om annanasen som Severin skalade igårkväll är ätbar. Den ligger i en kastrull med lock. Lite skeptisk. Nej jag väntar nog på yoghurten som kommer snart.
Idag blir det Limbe och stranden om bara bilen blir klar. Det är någon i hamnen (han har fraktat den hit från Sverige) som har demolerat hela sidan. Och eftersom det här är Afrika får han stå för kostnaden själv. Vad som än händer idag så kommer det bli en fin dag, för vi är tillsammans. Äntligen!
Måndag
Så i torsdags bar det av till Limbe. Vi hamnade i trafikstockning och råkade ut för korrupta poliser men sen eftermiddag var vi där. Sanden är svart från lava och fin som silke, dock ingen strand att ligga på. Havet var kristallklart men på grund av den svarta bottnen såg man inte mycket. En annorlunda upplevelse. Och jag fick klart för mig att Atlanten faktiskt kan vara varm. Det är en massa afrikansk fotboll på tv nu och just i torsdags spelade Kamerun. Så det blev inte så mycket blöta kroppar i havet utan vi satt och tittade på fotboll i restaurangen. Jag fick dock känna av havsbrisen. På kvällen tog vi in på ett sunkhotell och jag sov inte en blund för AC:n brummade som en traktor. Men det var billigt! Och Severin fick bilen tvättad på morgonen. På fredagen åkte vi till playan igen. På vägen stannade vi vid ett ställe där det runnit lava ut över vägen efter ett vulkanutbrott 1999 (tror jag). Tänk att den bara har plöjt allt i sin väg... Resten av dagen spenderades med promenader i vattenbrynet, plask och lek. På eftermiddagen gick vi på marknad. Kvällen blev en smula berusad, det är inte mycket jag tål i värmen! Vi bodde på ett mycket bättre hotell den här gången. AC:n behövde inte ens vara på för det fanns myggnätt och havsbrisen var underbar.
I lördags åkte vi till byn där Severin vuxit upp. Vi träffade en massa människor som han känner och mötte leenden vart vi än gick. Vi gick även in en snabb sväng i skruttens hus som just nu är uthyrt. Det var nog det viktigaste för mig på hela resan, att få se hans by och få en glimt av hans barndom. När vi satt hemma hos hans kusin tittade vi på foton och jag fick se ett familjekort med Severins syskon och föäldrar. Då började jag nästan gråta... Kusinen hade inrett typiskt afrikanskt med en massa plastblommor och tyger med spets i överflöd. Jag fattar inte. Tur att jag får stå för inredningen hemma! Efter Severins by åkte vi till Buea och träffade där hans systerson som går på internatskola. Så liten och söt! Ville bara ta med honom hem. Buea är kallare än Douala och Limbe. Det var såååå skönt att kunna ta på mig en tunn tröja på kvällen och känna att jag frös lite. Och på natten frös jag ordentligt. Jag tror skrutten också frös för det var en konstant kamp om lakanet fram tills jag gick upp och hämtade en filt.
Igår träffade vi en kompis som normalt sett bor i Västerås men nu var hemma i Kamerun. Det var kul att träffa någon som jag faktiskt kände igen! Vi snackade några timmar och drack lite vin. Så när vi väl var hemma i Douala igen satte vinet fart på magen och jag fick snällt stanna hemma på rummet när Seve åkte till syster och sedan tittade på en biljardturnering där massor av hans vänner spelade. Klockan tio igårkväll kom han tillbaka och ryckte upp mig ur sängen. Han tyckte det var nog med magproblem och drog med mig ut för att träffa hans vänner.
Idag var planen att åka till Yaounde där hans andra syster bor. Vi sov dock lite för länge så det blir nog imorgon. Spelar inte så stor roll! Severin har istället ägnat förmiddagen åt att tvätta sina kläder med mig på en stol vid sidan om. Mamma tycker jag ska vara rädd om en karl som kan tvätta sina kläder för hand. Det är bara det att han längtar efter att ta på sig nytvättade kläder som JAG har tvättat.
Nu är skrutten nere och tvättar bilen och sen äntligen kan han ta sig en dush. Vi är alltså hos syster just nu. Sen när Severin är klar blir det en del ärenden gällande bilen. Och så ska jag träffa en kvinna på en resebyrå. Vi ska även till posten och efterlysa ett paket med julklappar som jag skickade hit i november.
Jag har fortfarande inte sett en blå himmel och det är faktiskt ganska tufft. Jag visste inte att jag var så beroenden av den. Men det är väl för att jag är svensk och blå himmel innebär fint väder för oss. Här är det kokhett utan blå himmel.
