tradition med magplask
Jag är uppvuxen i familjer där högtider inte firats så mycket. Julafton och födelsedagsfika är väl ungefär det vi har klarat av. Jag har däremot alltid drömt om att ha härliga och kärleksfulla familjetraditioner. Ibland med stort påslag som på julafton, men även små traditioner i den lilla familjen.
Jag tycker det är viktigt att jag som förälder tar vara på högtiderna och gör dem lite speciella för Milian och hans familj. Eftersom jag inte är van så tycker jag dock att den senaste tidens högtider har hunnit passera innan jag ens reagerat. Påsken firades med en höna i fönstret, påskliljor på bordet och ett litet påskägg. Det var allt. Nästa år får det bli bättring!
Idag är det Valborgsmässoafton. Jag har alltid förknippat Valborgsmässoafton med ett välkomnande till våren och där man kan bränna gammalt för att välkomna nytt. På Wikipedia går att läsa:
"Valborgsfesten står oftare som symbol för våren och ljuset, därigenom går firandet längre tillbaka i tiden än kristendomen som, när den vann utbredning i Norden, knöt an till de gamla festerna. Eldar tändes ursprungligen inte för att skrämma bort häxor utan för att bränna det gamla och ge plats för det nya. Att ge plats för det nya stämde också väl in i den kristna tolkningen av livet där påskens tema från död till liv också symboliskt fick gestaltas i valborgselden. Seden att fira olika våreldar har därigenom botten i både kristen och hednisk tradition."
Sedan stod det något om häxor och onda andar också.
Vi firade här hemma genom att grilla tillsammans. Sedan åkte vi iväg till Byastugan för att se på den stora elden. Milian lyckades dock göra magplask i en djup vattenpöl. TVÅ GÅNGER! Regnbyxorna hängde hemma i hallen och sonen gick att vrida ur som en blöt gammal trasa. Brrr sa han. Av med kläderna, in i bilen, titta på elden genom bilfönstret och sen hem. Allt var avklarat inom loppet av 20 minuter (grillningen inte inräknad). Bättre lycka nästa år.
Jag tycker det är viktigt att jag som förälder tar vara på högtiderna och gör dem lite speciella för Milian och hans familj. Eftersom jag inte är van så tycker jag dock att den senaste tidens högtider har hunnit passera innan jag ens reagerat. Påsken firades med en höna i fönstret, påskliljor på bordet och ett litet påskägg. Det var allt. Nästa år får det bli bättring!
Idag är det Valborgsmässoafton. Jag har alltid förknippat Valborgsmässoafton med ett välkomnande till våren och där man kan bränna gammalt för att välkomna nytt. På Wikipedia går att läsa:
"Valborgsfesten står oftare som symbol för våren och ljuset, därigenom går firandet längre tillbaka i tiden än kristendomen som, när den vann utbredning i Norden, knöt an till de gamla festerna. Eldar tändes ursprungligen inte för att skrämma bort häxor utan för att bränna det gamla och ge plats för det nya. Att ge plats för det nya stämde också väl in i den kristna tolkningen av livet där påskens tema från död till liv också symboliskt fick gestaltas i valborgselden. Seden att fira olika våreldar har därigenom botten i både kristen och hednisk tradition."
Sedan stod det något om häxor och onda andar också.
Vi firade här hemma genom att grilla tillsammans. Sedan åkte vi iväg till Byastugan för att se på den stora elden. Milian lyckades dock göra magplask i en djup vattenpöl. TVÅ GÅNGER! Regnbyxorna hängde hemma i hallen och sonen gick att vrida ur som en blöt gammal trasa. Brrr sa han. Av med kläderna, in i bilen, titta på elden genom bilfönstret och sen hem. Allt var avklarat inom loppet av 20 minuter (grillningen inte inräknad). Bättre lycka nästa år.
